lauantai 4. helmikuuta 2012

Herra Ylppö & Ihmiset - Videovuokraamon tyttö

The Voice var precis på och det kom dendär låten. Åååååååh vilken nostalgi och längtan fill filmtown! Eller inte längtan precis, men såndän mysig nostalgirush. Abiåret var så himla hektiskt och stressigt (eller alltså min kropp klarar inte av att stressa egentligen över något, men så stressigt som det för mig går att bli), och det var ganska härligt att vara på ett riktigt tonårsjobb men sena arbetsturer och dålig lön. Att vara en riktig tonåring som vuxna kan tycka synd om för att stackarn måste studera och tjäna samtidigt. Haha, herregud vad det låter vrickat, men jag tycker det är underbart att jag också har jobbat och studerat samtidigt, att jag har varit överlycklig när min lön är över 500e i månaden och inte bara 300, att jag har haft mina stamkunder som i princip sett alla filmer. Att jag lärde mig mänskors godissmaker och vilka mänskor som var nattugglor då de kom först efter klockan 21 på vardagar. Fast man var ensam i princip hela tiden, timmarna gick ibland alldeles förfärligt långtsamt, och vinterkvällarna var ärligt talat lite skrämmande ibland då Bar Pearls mellanåldersgubbar var på tobak brevid min bil. Men det var en underbar stämning helatiden ändå. Och jag kommer aldrig att glömma när jag var ensam mitt i en hektisk veckoslutstur och blev personligen tackad för alltid så bra och glad service i radion av en nöjd kund, och så spelades just videovuokraamon tyttö efteråt. En av dom allvaligt talat bästa stunderna i mitt liv.

Oooookej, det blev lite för utdraget, skulle egentligen bara berätta om att jag börja tänka på dendär exakta stunden när låten spelades på The Voice :----D
På tal om annat JUST NU; Aleksi har inte kommit hem ännu så jag lyssnar på alla golden disney songs helt för fullt här i min ensamhet (hanna, you know). Jag har en massa norska kunder, vilka av 33,3 % gör mig glad, 33,3 % förvirrad och 33,3% arg. Snart kommer min underbara familj hit tillsammans med min underbara reservsyster carla. Har märkt nu hur otroooligt mycket jag saknar henne med!

Kvällens måltid består av knäckebröd. Har inget annat och man blir så otroligt sugen. Går bara inte sluta vid den första. och det konstigaste är att dom egentligen inte är sådär supergoda eller något märkvärdiga? Jag menar, det är en torr saltig skorpa? Wohoo?

Känner mig lite sådär Jamie Oliver med denhär efforten av matlagning ikväll

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti