Om man nu ändå tråkar ut sig själv ensam hemma utan sin pojkvän måst man ju göra någon med sin tillvaro för att int behöva känna sig som ett övergivet angstbarn. Men jag har inte någon egentlig lust att ta tag i dammsugaren och göra något NYTTIGT, så därför kan man väll lika gärna starta en blogg?
Dessutom har jag ju haft i tankarna att starta en, men det skulle ske först nästa vinter då jag o min bättre halva flyttar för en liten period till sköna lappland. Tanken bakom bloggen var ju egentligen bara att finnas till för att mina härliga mamma skulle kunna konstatera att "hej dom lever ju", o det kanske minskar på telefonräkningen och panik-sms. Så bloggen är egentligen bara till för att mammas mentala balans inte skulle rubbas.
Men den behöver ju inte bara vara till för mamma. Kanske det är så att jag som äldre kommer att vara tacksam till mitt 19åriga jag som fattade att uppdatera känslor o händelser nånstans reachable. Traditionella dagboken övergav jag ju redan för typ 3 år sen, o inget nedskrivet bevis på min gymnasietid existerar, förutom facebook och fula bilder där man är taggad?
Hur som helst, välkommen alla icke-existerande bloggläsare till min dagbok som hoppeligen ingen annan än mina vänner och familj hittar!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti