Hemma

Nu sitter jag bakom disken på jobbet i min kavaj, höga klackar och hästsvans. Och jag kan säga att det känns riktigt bra och hemtrevligt!

Vi startade alltså på lördag från Hamburg till Rostock, shoppade lite taxfree i border shop, körde upp på bildäcken och lämnade Tyskland bakom oss klockan 16:30. 1½ dygn långabåtresan gick som antagat; vi tog det lungt, tittade på teve, åt i den himmelska buffen och läste böcker. Kändes som om tiden int alls gick framåt eftersom hemlängtan var så på topp, men det var ändå en riktigt avslappnande och trevlig hemresa. Vi kom hem halv 9 och det kändes alldeles overkligt. Milla sprang emot som en dåre, medan Alma stod på terassen och bara stirrade helt förbluffad på husbilen. Hon rörde inte sig, utan bara tittade med en misstänksam och överraskad min, ända tills vi kom ut ur bilen och började ropa på henne. Då sprang hon emot överlycklig och höll en jätte lång ylningskonsert, hoppade och sprang. Varken mamma eller jag kunde hålla oss för tårar, så otroligt lessamt som vi hade haft efter våra underbara dårveldjur!
Gårdagen gick annars åt att tömma bilen och chilla med våra super husvakter.

Jag kan inte i ord beskriva hur behaglit det var att gå i egen dusch, men varm vatten, mycket utrymme runt sig och barfota utan dom gnisslande och klumpiga crocksen på fötterna. Lyx! Samma känsla fick jag av sängen. Att krypa i min lilla mysiga penthouse som jag gett hela min själ till och inrett den så att jag skulle kunna sitta och stirra på den i all evighet värmde hjärtat, och att krypa in bland täcken och dynor (ja, plural, jag gillar när det är bekvämt) med aleksi i andra ändan av telefonen kändes så hemma och så bra. Så jag måste fråga; hur kommer jag att kunna bo nån annanstans, utan hundarna och utan mitt rum?