Vi startade supertidigt på morgonen (okej, mamma och pappa startade, hanna och jag sov som små grisar) och tankade vattenförrådet med lite bleds evian. Det tog jätte kort tid att nå italiens gräns, och så körde vi resten av dagen bland italiens berg med hård fart. Det var ganska spännande hur smala filer bergsvägarna hade och hur smidigt pappa körde förbi långtradare och grejer. Alla var på ett betydligt bättre humör, och körandet gick tusen gånger bättre än dagen innan.
Vi kom fram till en ganska mysig camping i pisa, och jag måste medge att jag trodde att pisa var en jätte stad och att tornet var helt sky high, men det var det ju inte. Imorgon (fredag) är vår egentliga bekanta oss med pisa dag, men vi var tvungna att gå till centrum för mat. Vi hade inte ätit nånting på hela dagen, och vi kände oss helt jätte svaga och det var helt mission impossible att få fram ett skratt.
Jag hade sett tornet från en distans, och den var en liten besvikelse för att vara helt ärlig, sådär som eiffel. Men när jag påriktit stod nära den, så var den helt otroligt imponerande!! Folk gick uppe i tornet, men jag är inte alls så säker på att jag skulle ha mod till det för att den påriktit ser ut att rasa ner helt any minute. Aleksi kommer säkert att tvinga mig upp dit imorgon. JA, vilken ljuvlig sak förresten, han kommer hit imorgon på morgonen!!!!!! Känns lite som julafton, haha, få se om jag kommer att kunna sova! Såsåsåsåså lycklig att jag spricker!
Vi åt i en liten pizzeria vid en liten sidoväg, och alla andra beställde pizza förutom jag som tog laxpasta. Jag vet inte om det var på grund av den stora hungern, att jag är inställd på att italien är pastas hemland eller att det faktist var så, men pastan var den mest himmelska pastarätten jag ätit i hela mitt liv. Så gott och gräddit att jag nästan blev tårögd. Jag rullade nog lite hem efteråt, men det var den värd!
Nu skall jag fösöka gå och lägga mig så att morgondagen kommer snabbare.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti